Tveksamt ansiktslyft och fantastiskt leverans

Carporten....ett stycke utmaning för att piffa till. Jag vet inte om det lyckades men vi tycker i alla fall att vi försökt.

Ergonomi 1

Dags för sunkigt innanmäte

Taskiga men mycket breda brädor på golvet.

Med lite jazz blir de flesta uppgifter hanterliga.

Under brädorna hittade vi exotiska musbon med val- och hasselnötter. (Och faktiskt, vi råkade kratta upp ett riktigt musbo med 6 små, små ungar i...de kan inte ha varit många timmar. Det blev en sorgestund med ett tafatt försök att rädda de små.)

Ni ser potentialen i de enormt breda brädorna, eller hur! Det vankas inom kort nya bord och bänkar.

Ergonomi 2

Ut med brädor och in med 1 ton grus.

Ergonomi 3

Tja, jag vet inte ja...men vi försökte i alla fall.

 Men DÅ!!! Som på beställning, när garaget var urstädat och fint kom världens bästa leverans. 2.45 meter höga och sammanlagt 19 meter långa fönsterpartier till vinterträdgården.

True love

Nervkittlande avlastning...

Och sedan skulle varje skruv och spik med försiktighet tas loss och varje parti bäras in i garaget.
Ett arbete som pågick till långt in på kvällen i bitande vårkyla och förfrusna fingrar. 

Kolla dörrarna! Med lite kärlek blir de fantastiska.

Garaget påfyllt!

Äntligen Falu Röd

Jag har alltid velat måla med den faluröda färgen men har aldrig haft någon boning som passat sig för detta..förrän nu. Längst ner i hörnet av vår stora trädgård står den mest bedårande lilla trädgårdsbod, vilket idag inhyser våra två kaniner. Och i dag när vi tittade ut stod den där i solen (och iskylan) och ropade efter en ansiktslyftning. Äntligen fick jag införskaffa en jättepensel och blaffa på med färg, sådär som jag alltid föreställt mig att man bör måla med faluröd.

Måla mig, ta hand om mig, byt den här ruttna dörren!

Riktigt, riktigt dålig dörr...

Alla ruttna brädor av.

Det är en viss tillfredsställelse i att återanvända material som funnits i huset. De här brädorna sparade vi när vi rev ner väggen mellan de små förråden i källaren. Nu blev de ny dörr.

Det blir inte mer vår än man gör sig, snorig och kallt men dock solsken.

Nya röda väggar och vita knutar. 

Gamla dörren blev ved och sprakar i skrivandets stund i kakelugnen.

En gång i min ungdom...

...blev jag porträtterad av min vän, som sedemera sökte in till konstfack med just detta alster och kom in!
Det är få saker som bär på ett sådant affektionsvärde som den här skissen.

Och i dag åkte den upp på bästa visningsläge i huset.  Nu suktar jag över svunnen ungdom, fria dagar och oändliga möjligheter.

Och se där...riset uppe flera dagar innan det är försent!

Kylan tvingar mig in, det är därför jag hinner med smärre projekt som att få riset på plats i tid...en helt vecka innan det ska ut igen!

Påskris utan fjädrar, det är vår melodi

En "påsktavla"...en sån har ni väl alla?!

Vi öppnar lådan med påskpyssel

Varenda år är det likadant. Jag har en massa visioner om hur mysigt och fint, antikt jag ska göra till påsken..och så är den slut lagom till jag har fått fram allt fint pyssel.

I år har jag förvisso plockat fram det i tid, men jag har inte fixat det där riset än. Och det känns inte speciellt motiverande att fejka björkens musöron eller solvarma kycklingar när man fortfarande måste dra på sig vinterjackan när man ska pipa ut och hämta posten för att undvika kraftiga köldskador. Eller också är det just precis det vi behöver, lite fejkad vår...och massor av påskgodis.

Ett av helgens loppisfynd, en kyckling som egentligen har plats för salt och peppar men som jag
tyckte gjorde sig bättre som planteringskärl.

Alla fina små ägg som vi köpte förra året men som vi inte använde eftersom vi stor mitt i flyttpack.
(Det är inte klokt, vi har inte ens bott i vårt hus i 1 år än!)

Helgens andra loppisfynd, dessa fantastiskt bedårande äggkoppar!

När vi rev det hemska uthuset förra helgen vittnade ett av de 6 fågelbon vi hittade om tydliga spår av plundring...

Glad Posk önskar vi på Villavägen 3

Världens fulaste uterum har fallit

Vi stod upp i ottan (för att vara söndag) och begav oss hela familjen ut för att ÄNTLIGEN börja riva husets skamfläck, det fruktansvärt fula uthuset.

Det har kliat i fingrarna hela året men vi har låtit det stå över vintern enbart för vår bortskämda katts skull. Han har haft en kattlucka ut till detta hus, eftersom han annars bara är inne. Nu satt han bakom igenbommad lucka och tittade förskrämt på när schabraket föll.

Usch, jag mår dålig av att sätta in den här bilden men ni måste förstå hur fult det var.

Fam Tauberman in action

Vi hittade 1 musbo, 1 getinbo, 6 fågelbo och spindel på 10 cm i diameter...

Tre vändor till tippen med överfulla släp. 

Riva ner i plåttak i relativt blåsigt väder, en utmaning som kan kallas duga, främst för smalbenen.

Det ser soligt och lätt ut men jag kan avslöja att varje parti med lätthet vägde rund 80 kg stycket. Fruktansvärt tungt.

Jag åkte och handlade efter sista vändan till tippen och jag grät nästan av utmattning när jag stod i kön med ett par liter mjölk i korgen.

7 timmar senare!! (Och ja, ungarna fick en mycket tveksam lunch idag)

Och nu ska vi bygga upp det igen, fast i en tjusigare variant. Bygglovet är i hamn och nästa vecka väntar vi på fönsterpartierna ska anlända. Det väntar en riktigt rolig påskvecka!

Tack för i dag, våra trotjänare.