Jo, det är sant. Vi har gjort det igen. Vi har än en gång med glatt humör kläckt idén att gjuta oss till framgång. Och det med förra gången fortfarande färskt i
minnet...
Nåväl. Här kommer storyn.
I februari hittade vi 3 pallar tegelsten för ett fyndpris...trodde vi innan vi under två dagar med tillika antal dagar för att hyra släp kört i snigelfart de 6 milen tur och retur 5 gånger i snöstorm på igenyrda vägar.
 |
| Plocka, plocka, plocka, plocka. Två åt gången med isiga fingrar. |
 |
Alla stenarna satt fastfrusna i varandra
och fick sparkas loss. |
 |
| Det var verkligen jätteroligt att plocka på och av de här, verkligen. |
Under hela våren gick vi sedan och funderade, vridde och vände på hur vi skulle anlägga de där 20 meter x 2 trädgårdsgångarna vi ville ha. I marken finns massor av gamla rötter från sedan tidigare nedsågade träd. Dessutom har vi obefintligt med tålamod och vill att gångarna ska ligga där i en fingerknäppning. Rejält och riktigt förarbete är alltså inget för oss när det kommer till att anlägga plattor.
Vi började med att lägga upp den, rätt och slätt rakt på gräset. Och det blev inte så tokigt, faktiskt. Hyftsat jämt och där det vippade pillade vi in lite sand.
 |
| Jag ville ju ha mossan kvar också, även om jag insåg att det inte skulle hålla. |
Men sen hittade jag på att vi skulle ha pergola med tak längst med de båda gångarna. Då var de på tok för smala. Därför spenderade jag 2 helger med att flytta ut alla sten så att bredden blev ca 1,5 meter.
Och sedan fortsatte jag denna geniala plan med att blanda betong och hälla i hålrummen, med stark influens avbilder på
Pinterest, där allt är snyggt och lätt, förför allt snyggt. (Alltså måste det vara fejkade bilder som omöjligen kan vara på riktigt, i alla fall inte där de gjutit betongplattor direkt på marken!)
 |
Först testar jag, och det är här någon borde gå fram och hälla den där spannen över huvudet
på mig, så att det tog slut där.
Men det var det ingen som gjorde... |
 |
"Barn gör inte som man säger, barn gör som man gör"
Gode Gud, låt inte det där vara sant. |
Och därmed inleddes den stora betongblandningen på Villavägen 3. Åtskilliga helgen och kvällar kunde man höra den lilla, lilla borrvispen blanda till otaliga hinkar med betong av det outtröttliga paret som till sist fick sina ryggar totalförstörda.
 |
Inte ens här fattar jag att det är pinsamt att verkligen rigga ett kort på det här utan tycker att
"Det här blir ett bra minne". |
 |
Det blev fult med den grå betongen mot den fina tegelstenen så det löste jag lättvindigt
med att ösa på lite sant.
Visst är jag ett geni! |
Och så, efter att ha blandat och hällt ut 620 kg betong, med den lilla, lilla borrvispen, (mer än det på bilden nedan) ser jag det uppenbara...det är jättefult.
Då påbörjas en kamp i huvudet på mig.
"Men för hel-te vad det ser ut!!"
"Neeeej då, det här bli bra. Kom igen nu, detta blir bra"
"Men seriöst, nej, det ser inte klokt ut."
"Jodå, ös på lite mer sand ska du se att det fixar till sig"
"Nej...det här går inte"
"Men förstår du hur mycket jobb det skulle innebära om..."
 |
| Tjoflöjt, där bröt jag ryggen. |
 |
Det är roligt att åka till tippen.
Vad kul att jag fick ihop ett helt släp
med betong med gräs i och förstörda tegelstenar. |
Och så fick jag spendera ytterligare 2 dagar med att lägga tillbaka alla stenar till den smalare modellen och skippa tanken med pergola och tak. Därtill var gräset helt förstört bredvid efter att ha legat begravt i betong under några veckor så det vara bara att så nytt.
Det finns en liten bit av den smala gången kvar, som jag inte hann flytta runt, och där har det faktiskt satt sig toppenbra. Plattorna ligger stenhårt fast med lite gräs mellan, precis som jag vill ha det.
Om jag någonsin så mycket som nämner att vi har en genial idé med att gjuta något igen, skjut mig.
