Hönan eller ägget?

På Villavägen 3 är det bestämt, hönan kom först och därefter det första ägget!

Nästan jämförbart med känslan av en förstfödd...

Möjligen lägger våra äventyrliga hönor ägg i varenda buske utan att vi hittar dem. Men nu är grindar byggda för att åtminstone behålla de där äggen på våra marker. Förra helgen satte vi upp grindarna på framsidan och den här helgen var det den mysiga bakvägens tur.

Före

Helgpyssel deluxe

Efter

"Men va tusan är det HÄR? Vi skulle ju gå till affären och köpa ägg för att blåsa er igen!"

Doftlampor

Dessa fantastiska tingest, doftlampor. En uggla sittandes i en bok, en apa rökandes på en pipa. Med lampan tänd lyser de, företrädesvis i huvudet och ur ögonen. Tanken var att de kunde bli nattlampor i barnens rum men: "Nääh! De ser ju jätteläskiga ut!"

Jag tror jag tappat förmågan till att tycka saker är gräsliga, hemska eller "för mycket", för jag älskar de här!

Gustavsberg, Rörstrand och nakna damer

Loppisfynd och inrop på auktion, tillsammans bildar de en läcker liten grupp nykomlingar på Villavägen 3.

-Uuuuh, hon är ju naken!! skrek Milion 7 år när han såg den här donnan.
Jag försöker pränta in i barnen att vi alla är nakna under kläderna
men det hjälper inte ett dugg.

Ännu en kryddburk är ett välkommet tillskott på hyllorna.

Pärlor på tråd

Det är ju inte bara ett överflöd av äpplen, päron och nötter i år. Grenarna på rönnbärsträden bryts nästan under tyngden av de enorma klasarna.

Och då går det liksom inte att ducka för det där som jag tänkt göra i så många år, att trä upp bär på tråd och därmed skapa egna julgirlanger. (Jag brukar tänka att "Det där ska jag göra!" och så plötsligt är det slutet av november, alla bären är borta och jag fnyser åt glittergirlangerna i affärerna)

Jag plockade tre stora klasar och tänkte i min enfald "Undrar om det här kommer räcka..." Nu har jag trätt upp ungefär 1/3 av en klase och jag har redan en girlang närmare 2 meter lång. Det kommer räcka.

"Måste vi stressa idag mamma?"

I morse var den här med besked, hösten. Plötsligt var det mörkt ute när vi skulle gå upp (Va??! Det var det inte förra veckan) och regnet piskade mot rutorna. Ungarna gnölade och gnällde, det klämde, sved och gjorde ont lite varstans och så frågar Elma "Måste vi stressa nu mamma?"

Fy tusan.

Det allra viktigaste jag vill skicka med mina barn ut i livet är förmågan att kunna varva ner, stänga av och trycka på paus. Jag ser min generation rusa runt och springa in i väggar var och varannan dag utan förmåga att se det komma.

Därför kära ungar, nej i dag måste vi inte stressa. Idag gör vi något av det viktigaste som finns, vi tar timeout några timmar. Vi ligger länge och fnittrar i sängen, äter långsam frukost, ser på Bolibompa tills programmen för döva börjar och sedan tar vi en sväng till Återbyggdepån och fyller på verkstan med skrot. Ett paradis för ungar där de kan botanisera bland hyllor fyllda med spännande skruv, plåtbitar och diverse spunkar.

Och ja, det är skönare att göra det här på en måndag än på en avsatt ledig dag på helgen.
Låt det inte bli en vana ungar, men glöm aldrig att man kan göra det.

Grus, grus, grus och grind

Uppfarten, den är förbenade uppfarten. Fulheten har skavt och gnagt varje gång vi svängt upp på den. Tistlar, maskoros och lite nerkört grus. Förvisso ganska trevligt om det varit ett lantställe. 

Men för att få uppfarten att smälta ihop med entrén var det ett måste att fortsätta grusläggningen hela vägen ner. Så det var bara att sätta igång och köra, skotta och rulla ut ytterligare 4 ton grus. (Sammantaget har vi nu lagt ut 12 ton...jises!)

Före

Och sedan ville vi kröna det hela med en klassisk vit grind (jo, lite för att hönorna upptäckt att det fanns en fortsättning på världen utanför häcken också...)

Visst det är mysigt med höst men de ljusa arbetsdagarna blir kortare...inte för att det hindrar oss, men resultatet av att måla i mörkret är inte fullt lika tillfredsställande i dagsljus. (Och nej, det ÄR inte kul att vänta tills nästa dag, även om nu någon skulle tänka att man hade kunnat göra det)

Efter

Jakttrofé i trä

Har sett några sådana här de sista året, på auktioner och i diverse tidningar, jakttrofeér helt utskurna i trä. I teorin är det en ganska gräslig sak, men i praktiken är jag helt såld! (Vill dock tillägga att jag aldrig skulle införskaffa en riktig trofé.)

Så dök det lägligt upp en på Lauritz. De sista klämtande minuterna av auktionen dängde jag in ett bud bara lite, lite, lite över den smärtgräns som jag bestämt mig för att inte överskrida...

Och tänk, den passade precis så bra här hemma som jag föreställt mig!

245 cm glas

4 långa glashyllor har i helgen monterats upp i höjd med vinterträdgårdens spröjs.

Glashyllorna beställde vi som alltid från världen bästa glasmästeri i Malmö. De är både snabba, trevliga och billiga. (Sånt förtjänar reklam tycker jag). Och så massor av smäckra konsoller från Ikea, ursprungligen svarta men som jag spraymålade vita.

Glasföremålen inifrån har gallrats och luftats upp, så nu finns det plats för mycket mer av den varan på glashyllorna både inne och ute.

Förunderligt hur så lite med ens kan skapa den genuina rumskänslan och upplevelsen av att vara inomhus.

Kattgos före glashyllorna