I morse var den här med besked, hösten. Plötsligt var det mörkt ute när vi skulle gå upp (Va??! Det var det inte förra veckan) och regnet piskade mot rutorna. Ungarna gnölade och gnällde, det klämde, sved och gjorde ont lite varstans och så frågar Elma "Måste vi stressa nu mamma?"
Fy tusan.
Det allra viktigaste jag vill skicka med mina barn ut i livet är förmågan att kunna varva ner, stänga av och trycka på paus. Jag ser min generation rusa runt och springa in i väggar var och varannan dag utan förmåga att se det komma.
Därför kära ungar, nej i dag måste vi inte stressa. Idag gör vi något av det viktigaste som finns, vi tar timeout några timmar. Vi ligger länge och fnittrar i sängen, äter långsam frukost, ser på Bolibompa tills programmen för döva börjar och sedan tar vi en sväng till
Återbyggdepån och fyller på
verkstan med skrot. Ett paradis för ungar där de kan botanisera bland hyllor fyllda med spännande skruv, plåtbitar och diverse spunkar.
Och ja, det är skönare att göra det här på en måndag än på en avsatt ledig dag på helgen.
Låt det inte bli en vana ungar, men glöm aldrig att man kan göra det.
