Är det sommar nu?

Jo, men det kan vi väl bestämma…att från och med nu är det sommar. När man kan måla plank i bikini drar jag den gränsen i alla fall. Och då ska trädgårdsmöblerna ut och dynorna på. Finaste träsoffan som stått på en ångbåt i Malmö fick ny hedersplats i köksträdgården.

Och så var det äntligen klart, 40 m (40 METER!!!) plank. Alla brädor sågade för hand (!!). Nu ska vi bygga vidare så att hälften utav det utgör en alla tiders pergola. 

Bästa platsen i trädgården, mellan torklinorna när det hänger nytvättade lakan på dem. När man ligger där emellan syns man inte för resten av familjen och får ljuvlig egentid. Träden slog ut i full blom idag och man blir nästan tårögd för att det är så vackert när man ligger där under.

Grus, grus ,grus…och en överansträngd rygg

Alltid detta ständigt anläggande av grus, vi lassar och kör, lassar och kör. Ändå blir det inte mycket av det väl på plats. Viss sport ligger det också i att vi kör ut allt med skottkärra…i alla fall för mig som inte har ont i ryggen.

Klas smörjer in ryggslutet med Voltaren, tittar på och känner sig hopplös.
Grabbarna försöker smyga in så att de kan spela Minecraft.

Elma sätter potatis.
Jagskottar upp och kör ut 3 ton grus.
Kvinnor kan.

Nej, det var inte såhär jag tänkte mig att fira påskafton i vinterträdgården.

I vinterstövlar och nattlinne, min tjej.

Och DÄR grundade vi bonnebrännan...

Sammanlagt 200 kvm

Nyanlagd grusgång

Nyplanterade kryddor i en av pallkragarna

Och det blev en hög markduk kvar att gömma sig i!

Huset klätt för takbyte

När våren just vaknat till liv och huset skulle prydas av rabatter i full blom åkte den här upp, runt hela huset. Suck…

Och den invaderar hela orangeriet, som jag hela vintern längtat efter att få spendera våren i. Nähä då, av med taket, bort med alla möbler och in med järnställningar. Suck…

Fast det är en sju tusans bra ställning, uppsatt av proffs. Nu ska taket bytas, eftersom det som ligger är original sedan 1931...

Och om man vågar kan man klättra upp för nya perspektiv. Jag började nästan gråta och greps av svindel-panik på första våningen. Klas fick komma upp och hämta mig. Sedan klättrade han och Elma vidare till höjder jag aldrig i livet godkänt, om jag vetat om det.

Jag förlåter dig ALDRIG för att du tagit med henne hit upp Klas!!

Men nya plåten på kupan är fin.

Ovanifrånperspektiv på köksträdgård under anläggning.

Och har man paniks höjdrädsla finns det annat att göra på marken...