Glas i glas i skymning

Våra glashyllor i fönstren, det finns inget som jag så ofta sitter och tittar på som dem. De är vackra i alla ljus och i alla väder, i skymningen är de magiska.

När vinterträdgården är klar ska varenda spröjs ha en glashylla i jämnhöjd, jag har massor av glaskulor och annat vackert som ligger i källaren och väntar på att få sin rätta plats.

Ny dörr...för hobbits

Äntligen kom vår efterlängtade måttbeställda dörr. Vi hade mätt på centimentern rätt och den gled in utan större besvär (ok. ok, Klas fick karva i dörrkarmen några timmar innan det fungerade men för mig som grejade med annat under tiden var det "utan större besvär")

Så när den var på plats märker vi...vänta lite nu...vad tusan.... Innermåttet på dörren, innan överljuset, är blott 180 cm! Vi hade en vän av det längre slaget här på besök. Den låga höjden gick inte obemärkt förbi, inte så lätt när han måste kröka hela ryggen samt böja lätt i knäna för att komma ut.

Visst, jag borde ha kollat innermåtten på dörren när jag fick dem, men det stod inga mått utsatta och i min föreställning signalerar ett företag som enbart ägnar sig åt att bygga dörrar och fönster om ett mått som ganska många måste ducka för att komma igenom.

16 000 spänn för en hobbitdörr med andra ord, vilket fynd!

Före - ful

Och vi påmindes om att vi bor i huset byggt av monsterspik, med ca 1 cm mellanrum.

Ja...bildtext är egentligen ganska överflödigt här...

I ungdomen låg man med kroppen vänd i rätt vinkel mot solen och blundade för bästa brännan.
I dag sitter man i skabbig BH och målar dörr och kombinerar med att få lite sol...på ena sidan.
Det finns en tid för allt.

Ny dörr med bygge av vinterträdgård i förgrunden.

Hobbitdörr eller inte, handtaget är i alla fall fint. Alltid något.

Men det är galet stor skillnad inifrån, de första dagarna trodde vi att vi glömt stänga dörren ut.

Och det är ju ganska tur att den här familjen i huvudsak består av hobbits.

Och ja, den anskrämliga lampan över dörren ska bort.

Njae, det var inte riktigt bra...

...det kändes inte helt som jag ville ha det.
Kvällen har spenderats på att måla och skriva fast fina krön till pergolan, snirkla ur all bokarabinda ur den mörkbruna spaljén för att sedan snirkla tillbaka den i en ersättande vit.
Resultatet är mycket bättre, även om bokharabindan inte var helt glad över min hantering. Den slokar irriterat där den flätats in och är inte helt i det skick man annars är van att se den i. Ska fjäska med lite blåkort så förlåter den mig säkert snart.

Morsdag

Mor önskade sig 4 reglar i morsdagpresent. Och mors önskan slog in, fast med lite förskott. Helgen har, förutom ett hejdundrande barnkalas där hela huset fylldes med livsglada 7-åringar, ägnats åt att bygga upp en pergola av de där reglarna.

Före

Mor jobbar till långt in på kvällen, för hon vet att det stundar regn dagen därpå.
Hon plockar ner en helt spaljé från huset helt inklädd med bokarabinda och sätter
den istället mot ena sidan på nya pergolan.

När det blev för sent för att hamra satte vi oss under nya pergolan och tittade på fladdermöss

Efter

Tanken är att den här ska bli helt inklädd med grönska, helst fort!

Städning och konvalj

Regnig söndag vilken vi tillbringade med att städa barnens rum. 4 svarta sopsäckar att slänga och 7 papperspåsar att skänka...och det ekar inte precis i deras rum efter heller. Jöses

Vi rensade bl.a. igenom kistan med utklädningskläder.
Till saken hör också att den här lille doftade just konvalj när han föddes.
Lille putte, så stor han blivit. 1700-tals peruken gör ju sitt till förstås.

Det var ingen fager syn här hallen var överbelamrad med skräp- och skänkpåsar. 

"Det här blir ingen bra söndagsbild..." tänkte jag.

Men så står det ju en liten bukett konvaljer på bordet, de är mer representativa.

8 reglar och 1 dag

Det går långsamt framåt, långsamt, långsamt. Min käre make har förstört ryggen och grimaserar illa när han lyfter reglarna på plats. Jag är plågsamt höjdrädd och kan (?) bara stå på marken nedanför och möjligtvis hålla en och annan regel på plats.

Så 1 dag och 8 reglar på plats. Men konstigt nog känns det riktigt mysigt där "innanför".

Att stå på tå längst upp på stegen...du är min hjälte

Välkommen in...

Och innan solen sjönk hann jag plantera
en massa ormbunkar jag fått av grannen :)

Att rama in ett hus

För några veckor sedan byggde vi upp spaljén på ena sidan huset, de som ska bidra till att vi delar upp trädgården i "fotbolls- och klättervänlig" och "planerings- och vuxen-ta-det-lugnt-vänlig"

Nu har andra sidan av huset fått sina spaljéer på plats och därmed är husets inramning påbörjad samt ribban lagd för de två pergolas som ska upp i sommar.

Vita spaljeér och japans körsbär...bedövande vackert.

Före (och det mulna vädret gör sitt till)

Work in progress

Efter (allt gör sig bättre i solsken...)

Inramning som väntar på röda klätterrosor