Sommartid och adoption

Finaste, tjockaste hönan som går under namnet Gullfjäder (om hon lystrar till det är dock något oklart) har sedan flera veckor tillbaka legat och ruvat och ruvat och ruvat och ruvat på sina obefruktande ägg. Signalen var tydlig: hon ville ha barn!

Så vi åkte och adopterade ett gäng, snarare 9 st av olika raser, på en av de trevligaste gårdarna jag varit på! Samma ställe som vi adopterade från förra året, men då var det jag som fick vara hönsmamma.

Nu är alla nöjda, i både boningshus och hönshus. För vet ni, det finns inget sötare än 2 dagar gamla kycklingar!