Mormors cykel

När mormor var 16 år lyckades hon spara och arbeta ihop pengar till sin första cykel, en röd Monark. Hon berättade för mig hur glad hon var över den, hur hon susade hem efter arbetet på sin fina cykel. Den värnades ömt i alla år, smordes och putsades. Allt i originalskick.

Jag fick låna den där ibland, när vi cyklade runt vid Hornborgasjön där mormor bodde. En fantastiskt cykel att ta sig fram på, stor och mjuk.

När mormor gick bort för 6 år sedan fick jag cykeln. Jag vårdar den lika ömt och vågar såkart inte använda den till vardags, det hade varit förödande att bli av med den! Den här sommaren får den fungera som vackert smycke i trädgården, lutad mot en av de knotiga äppleträden.

Livet är en fest, en tung en.

Jag har en ovana att systematiskt gå in på blocket och söka på "Bortskänkes" Man vet ju aldrig, det kan ju dyka upp något bra att ha som man inte egentligen hade tänkt köpa just nu men som ändå är toppen att kunna få!

Som i gårkväll. Då hittade jag en stenmur, med stenar tillhuggna på 1930-talet, vilka bortskänktes bara ett kvarter från oss.

Så nationaldagen har varit ett tungt firade. Säkert 8 meter stenmur hemsläpad och hjälpligt uppallrad i väntan på att komma till sin rätt. Tänkte sätta upp ett par nya rabatter av dem i höst.

Vilket fynd! Vilken fest!

Och sedan förtjänade jag att singla ner i gräset och vila ett slag, innan gräset skulle klippas...

Månskensbönder

Våra små kycklingar växer och frodas. Inte så konstigt med tanke på att Klas står och tillagar buffé för hönor varje kväll. Jösses så han fjäskar med de där. Ger kaninerna en näve pellets liksom mest i förbifarten innan han nyförälskat sjunker ner hos fjäderfäna som trängs för att sitta på hans axlar.

De största hönorna, Sussex, har vi sålt alla tillsammans. 1 tupp och 3 hönor blev det. Svårt att sätta ihop med de nya små, de fick sig rejäla nyp innan vi fick skrida in och rädda dem. Så de fick flytta till bondgård. Bland de som är kvar blir det troligen 3 tuppar som alla får flytta om några veckor:  Stanna för evigt ska de sista 4 hönorna, alla av olika ras.

R.I.R
New Hampshire
Orpington
Welsumer

Lite som att ha bebis (ar). De växer så fort och vi suktar över gulliga bilder från när de var små.

Vad?! Jag tittar bara!

Starsky and Hutch

Jag ska bli djurskötare när jag blir stor...och ballerina på is...och snickare.

Sussexen flyttade till (riktig) bondgård förra veckan, där tuppen får ha livet i behåll...

"Tjaaa, koooom då...."

Hönscirkus på Villavägen

Given profilbild på fejjan!

Ingång bakvägen

Vår gård har två ingångar, en med grindstolpar och lite pyntade krukor. Lite förväntat och mainstream.
En annan som är full av spänning och kräver att man duckar för blommande träd och väjar för brännässlor.

Det är en ynnest och en lycka att få smyga sig in bakvägen till vår tomt. Ungarna tar det för givet och jag blir nästan sur på dem för att de inte förstå det stora och unika i att ha en sådan här väg!

Vi smyger in och jag utbrister entusiastiskt:

-Visst är det mysigt ungar??!!
- Mmmm...får vi spela?

Otacksamma ungar. Jag tänker i alla fall låtsas att det bor tomtar och troll bland stammarna.

Glas i glas i skymning

Våra glashyllor i fönstren, det finns inget som jag så ofta sitter och tittar på som dem. De är vackra i alla ljus och i alla väder, i skymningen är de magiska.

När vinterträdgården är klar ska varenda spröjs ha en glashylla i jämnhöjd, jag har massor av glaskulor och annat vackert som ligger i källaren och väntar på att få sin rätta plats.

Ny dörr...för hobbits

Äntligen kom vår efterlängtade måttbeställda dörr. Vi hade mätt på centimentern rätt och den gled in utan större besvär (ok. ok, Klas fick karva i dörrkarmen några timmar innan det fungerade men för mig som grejade med annat under tiden var det "utan större besvär")

Så när den var på plats märker vi...vänta lite nu...vad tusan.... Innermåttet på dörren, innan överljuset, är blott 180 cm! Vi hade en vän av det längre slaget här på besök. Den låga höjden gick inte obemärkt förbi, inte så lätt när han måste kröka hela ryggen samt böja lätt i knäna för att komma ut.

Visst, jag borde ha kollat innermåtten på dörren när jag fick dem, men det stod inga mått utsatta och i min föreställning signalerar ett företag som enbart ägnar sig åt att bygga dörrar och fönster om ett mått som ganska många måste ducka för att komma igenom.

16 000 spänn för en hobbitdörr med andra ord, vilket fynd!

Före - ful

Och vi påmindes om att vi bor i huset byggt av monsterspik, med ca 1 cm mellanrum.

Ja...bildtext är egentligen ganska överflödigt här...

I ungdomen låg man med kroppen vänd i rätt vinkel mot solen och blundade för bästa brännan.
I dag sitter man i skabbig BH och målar dörr och kombinerar med att få lite sol...på ena sidan.
Det finns en tid för allt.

Ny dörr med bygge av vinterträdgård i förgrunden.

Hobbitdörr eller inte, handtaget är i alla fall fint. Alltid något.

Men det är galet stor skillnad inifrån, de första dagarna trodde vi att vi glömt stänga dörren ut.

Och det är ju ganska tur att den här familjen i huvudsak består av hobbits.

Och ja, den anskrämliga lampan över dörren ska bort.

Njae, det var inte riktigt bra...

...det kändes inte helt som jag ville ha det.
Kvällen har spenderats på att måla och skriva fast fina krön till pergolan, snirkla ur all bokarabinda ur den mörkbruna spaljén för att sedan snirkla tillbaka den i en ersättande vit.
Resultatet är mycket bättre, även om bokharabindan inte var helt glad över min hantering. Den slokar irriterat där den flätats in och är inte helt i det skick man annars är van att se den i. Ska fjäska med lite blåkort så förlåter den mig säkert snart.