Vinter och sopplunch i pergolan

Dagarna före och dagarna efter...frågar ni mig är de bättre än själva doppardan. Lugna fina dagar där ungarna trasslar runt i myskäder, traskar över till lite kompisar och äter godis från gottebordet.

Denna annandag gavs även möjlighet att äntligen dra fram pulkan och ge sig ut i snön. 

Fast mamma gjorde annat, den där tråkiga mamman som inte vill slå hål på isen i vattentunnan med en stor sten, fylla pulkan med lössnö eller få utbrott för att det inte gick att krama snöbollar av den fluffiga, knarriga snön. 

Den här mamman gjorde det hon längtat efter så länge, hon bar ut dynor och pälsar till pergolan och satt där och njöööööt av stilla jazz i högtalarna, tända ljus och den sista uppvärmda soppan från 

julbordet. 

Rimfrost i vinterträdgården

Pergloan, fantastisk både under vår, sommar, höst och vinter. 

Nya eldfatet som jag fick i julklapp!
Någon som verkligen visste vad som fungerar här :)

Skymmningen faller över julfriden på Villavägen 3

Barnen fryser och går in. Mamman sitter kvar och njuter av vintern som biter i näsan och tystnaden som bäddar in öronen.

God fortsättning kära läsare

Advent

Tänk att samma saker, som man vet exakt hur de ser ut, kan bringa så mycket mys och glädje år till år. Så mycket förväntan och hemtrevnad i varje liten pinal, som har sina bestämda platser och som kräver ganska lite utveckling...

När första ljuset brinner

står julens dörr på glänt

och alla människor glädjas

att fira få advent

Adventsgran på plats framför kaminen, som sprakade hemtrevligt när vi adventsbakade.

Favoritkulan köpt på luff i Indien. Man ska alltid ha julen med i baktanke, vart man än är.

Köksfönstret pyntat med hyacinter.
Man tror alltid att det ska "gå i ett nafs att slänga de där i vatten" men det tar en evinnerlig tid med alla julblommor.
De ska stå i grupper, i mossa, bland murgröna, med roten fri, i snygga skålar o.s.v.

Och så lite nyinköp....naturligtvis :)

Nya snapsflaskan, inköpt mest för den vackra korkens skull.

Ljuvliga brukar från Myrorna, studsade runt i butiken efter att jag hittat de här!

Årets hittills bästa julfynd, en fantastisk antik ängel som är mönsterskyddad minsann, från Svenskt hantverk

Sista versen

Byxorna stramar inte bara över magen utan ta mig tusan också över ryggen.
Någon har lämnat enbart tomma papper kvar i After Eight-kartongen.
Granen barrar och spänsten har gått ur grenarna.
Släkt och vänner har varit här och gett sig av igen.
Pyntet som var så glimmande för bara några dagar sedan har tappat all magi.
Av julstädningen finns inte ett spår kvar, däremot en massa nya spår som bör städas bort.
I väntan på tippen tonar ett berg av kartong och papper upp sig som klapparna till 90% bestod av.
Vi är alla lite halvkonstiga i magen.
Musten har läckt och kladdat ner hela kylskåpet (ja, vi har torkat upp men känslan är kvar).
Alla trisslotter är skrapade och i vredesmod över släckt hopp kastade på julbrasan.
Ungarna har inte varit ute på flera dagar.
Det kommer stå halvfulla burkar med sill kvar i kylen under en lååååång tid framöver.
Julrean är bekvämast online.

Och glöggmuggarna är diskade för i år.

Men ett par ratade praliner med halvgod smak ska jag nog hinna klämma ner…innan det klassiska nyårslöftet om en ny och sund kropp utan socker.

Var är mina kyssar?

År efter år stressade jag runt i affärerna efter en mistel som inte var plockad en månad innan försäljning, inte hade ruttna små bär och som inte alla blad rasade ur så fort man pillade på den. Någon gång i bland  hittade jag en som jag trodde på, åkte hem, tog av plasten och; RAAAAAAS...inte ett blad kvar på pinnarna.

Så jag tröttnade och vred ihop en av annan modell, en som jag kan återanvända.

Två olika sorters ståltråd och vita pärlor. Häpp!

Julgirlanger, murgröna och lummer

I helgen har vi förutom att tända två ljus, lekt i den första snön för att några timmar därpå plaskat fram i töade snö. Därtill bakade vi pepparkakor och klädde in lampor och ljusstakar med girlangerna jag gjorde av rönnbär i höstas.

Nu vill man stanna tiden igen, tiden i väntan på när ungarna fortfarande är små men tillräcklig stora för att faktiskt sköta merparten av pepparkaksbaket på egen hand. Ljuvliga tid.

Och utanför fönstret skymtar granen lutad mot väggen,
fortfarande instängd i ett fult nät.

Advent i ljusgrönt

En av årets mest tålamodsprövande dag går mot sin ände...den där man med svettiga fingrar ska spänna,  knyta och dra åt minimala små snören för att få ihop adventsstjärnan utan att det blir ett stort glapp där glödlampan lyser skarpt igenom. 

Men sen, när man haft sina raseriutbrott över de små bomullstrådarna, så är det ganska mysigt. Glögg, ljusmusik och första ljuset tänt. Detta år kom käre maken hem med ljusgröna juleljus...turligt nog hade den gamla allmogestaken en nyans av exakt samma färg.

Plundring av små adventsgranar.

Mitt rådjurs-fynd! En Bambi på små hjul. Blott 100 kr på Helsingborgs Auktionsverk.

Auktionen var för flera månader sedan,
men så fort jag såg den visste jag att den skulle bli perfekt på gottebordet.
Framförhållning och julstrateg.

Jul i vinterträdgården

Charmigaste julängel på plats.
"All hearts come home for christmas"

Tänk, i morse hade den mystiske lille tomten varit på plats redan i gryning. Han hänger en paket om dagen.

Pärlor på tråd

Det är ju inte bara ett överflöd av äpplen, päron och nötter i år. Grenarna på rönnbärsträden bryts nästan under tyngden av de enorma klasarna.

Och då går det liksom inte att ducka för det där som jag tänkt göra i så många år, att trä upp bär på tråd och därmed skapa egna julgirlanger. (Jag brukar tänka att "Det där ska jag göra!" och så plötsligt är det slutet av november, alla bären är borta och jag fnyser åt glittergirlangerna i affärerna)

Jag plockade tre stora klasar och tänkte i min enfald "Undrar om det här kommer räcka..." Nu har jag trätt upp ungefär 1/3 av en klase och jag har redan en girlang närmare 2 meter lång. Det kommer räcka.

Julklappssnickeri

Det tog inte många minuter från att det ungarna hade öppnat dörren till sitt nya snicker tills att skapandet var i fullgång! Julaftons förmiddag fylldes därför med hammarslag och skrik efter att ha bränt sig på limpistolen (ja, vi ska köpa en sån där mildare variant för barn).

Och pysslandet har sedan den dagen varit en daglig vardagssysselsättning på Villavägen 3.