söndag 12 juli 2015

Möt Dora-Bella

En träknota...en knöl...en rot...en gren...en kompis?
Hon har legat här ute i över året nu och väntat på att jag ska ta hand om henne. I dag behövde jag någon att berätta lite grejer för, en massa hemlisar och funderingar, och Smilla bara gick i väg...jäkla hund. 
Andra människor orkade jag inte med just i dag så...det fick bli knotan. 
Äntligen. 

(nu låter ju jag som en jävligt knepig och sorglig halvfigur som inte har andra vänner än träbitar men det finns ett par till faktiskt, av kött, blod och ansikten, men de var upptagna med annat i dag)

Vrid, vänd, lyft, sänk, syna, vrid igen...ser ni henne?
Jag såg henne direkt när jag hittade henne och hon blev därmed räddad från att åka in i kakelugnen.
Hon la sig under kniven...så oerhört fåfängt eller hur?
Det var nån knöl på ryggen som hon inte var bekväm med.
När ungarna är borta dansar mamman på pysselbordet...
Möt Dora-Bella!
"NU ska du få höra..det är så här förstår du...tissel-tassel..."
(ja, för det var ju hemlisar jag ville prata om idag)

tisdag 7 juli 2015

Trädgården FÖRE- EFTER ...for now

Trädgård, trädgård, trädgård...jag börjar fatta grejen nu. 

Att se det växa, att se det utvecklas, att förvalta och akta. Att addera och rensa bort. Att dela och lägga till.

Jag börjar fatta.

Förvandlingen på 4 år, varav de 2 sista har fått mest tid. För att inte tala om slitet jag lagt ner under den här våren. Resultat deluxe förvisso. 

Tänk...tänk om 4 år till. Då kanske jag också kan vara med i Tusen trädgårdar...
Före, 2012
Efter!
Så nöjd! Jag gjorde det själv! Jag gjooooorde det!!






2012 Före
Efter!
Jag har byggt små gångar, rum och vrår av en från början helt öppen yta 
2012 Före
Nu inifrån köksträdgården - Efter
Rosorna före efter, De behövde klippas, gödslas och älskas. Störst av allt är kärleken.



2012 Före
Efter
...jodå, bakom allt står bigarråträdet kvar



2012 Före
Efter
Pergolan - världens bästa plats för riktig, stressfri semester, från morgonstund till skymning.



Jag tror jag ger mig med trädgårdsprojekt för i sommar nu, det får räcka med att klippa gräset på framsidan. 

...eller...nja, jag kanske ska bygga den där grinden till köksträdgården också...och portalen över utgången i bak...och spalten nere vid uppfarten...och...och...och...



söndag 5 juli 2015

Utomhusbio

När julikvällarna bjuder på 25 gradig värme och luften är lika varm som kroppens hud.
När tordyvlarna bokstavligen flyger i skymningen.
När det är sommarlov.
När barnen kommer hem till huset efter pappaveckan.
När vi varit och tagit ett kvällsdopp i havet och bara vill vara tillsammans med varandra.

Då anstränger vi oss, fixar lite extra. 
Vi bar ut projektorn och högtalare i trädgården.
Lät ett av de nytvättade vita lakanen hänga kvar på linan.
Och fixade oss en utebio under bar himmel.
Med godis
Och kuddar
Och liten, liten hund.

Och så tittade vi på den fantastiska lilla filmen  "The Fantastic Flying Books of Mr Morris Lessmore"
Rekommenderas varmt för alla åldrar!





Det klassiska godiset på Villavägen 3, svindyrt naturgodis...
Och barnen dricker saft
Och mamman dricker nått bubbligt slisk med jordgubbssmak
som INTE rekommenderas...

"Filmen var bra mamma...den var riktigt bra."
Välsignade unge som kan skilja kvalité från mainsteam.

lördag 4 juli 2015

Det blev en till...

...rabatt. Den växte liksom fram där när jag la upp gruset.

Så i dag kom jorden på plats, lite sena frön petades ner, och de växter som satts sedan tidigare har otroligt nog tagit sig i värmen...med kraftig stödbevattning.

30 påsar jord
Förlåt fjädringen...
#cliotransformers
Och sen kan alla ni seriösa trändgårdsanläggare slå er för pannan nu och tänka:

"Men gud vad gööööör hon??!"

Ni kan gräva bort gräset, ni kan vända jorden, ni kan sila bort eventuella rötter... Och sen kommer jag slå mig för min panna åt er tillbaka när ogräset börjar frodas. För tro mig, jag har gjort det också. OCH jag har seriöst prövat att bara lägga dagstidningar över befintligt gräs och jord på och vet ni...det är 100 bättre, smidigare SAMT mindre ogräs. Växer som tusan ovanpå gör det. Rötterna tar sig ner, ogräset tar sig inte upp.

Jag kommer aldrig ge mig på något annat. Och är det dessutom 30 grader varmt räcker det med att asa 30 påsar jord för att bli helt slut. Att gräva bort...hahaha, glöm det.


Häpp
 Och sen får man lite värmeslag...och då tar man en vända i sin älskade trädgård. Typ världens bästa semesterresa, ett varv runt huset. Det är en sån tillfredsställelse när man vet att här bara fanns tujor och gräs för 3 år sedan. Alla rabatter och lister, alla spaljeér och pergolor...tusan vad jag har slititgt för att det ska frodas och klättra växter överallt. Och nu är de här, nu exploderar det i färger och dofter.

Krassen blev perfekt! Precis så hade jag föreställt mig...tänk va, det blev som jag tänkt mig!!
Galet frodiga köksträdgården.
Bor du i närheten och vill ha potatis...kom förbi! :)

Och de sista fläderblomsklasarna åkte ner i saftkaret.

torsdag 25 juni 2015

Att ta sig vatten, nej jag menar grus, över huvudet...

En veckas semester i juni...om man skulle ta och hitta på något kul då? Man skulle kunna mysa, läsa inredningsmagasin, äta jordgubbar och praliner, ta långpromenader, sitta och titta ut över havet, ha sovmorgon och umgås med barn och vänner. 

Eller så kan man få den jä-la briljanta idén att anlägga, (Ja, anlägga dem IGEN!) grusgångar och utan att förstå vidden av det beställa hem 5 ton grus.

(observera extra noga vart åkaren la markduken...det vita knytet där på sidan...snart helt täckt av grus...ett rent helvete att gräva fram)

Bara att sätta igång, plocka upp stenar som lades för ca 2 år sedan, lägga i hög åt sidan, breda ut markduk för att sedan lägga på stenarna igen. Att göra om, att göra det krångligt, att göra fult och fel första, andra och ibland till och med tredje gången. En liten hobby jag har...



Så ska en midsommarafton firas!

Guuuuuuud vad hon, matte, håller påååååå...
Gäsp
Så var det bara att sätta igång då. Första spadtaget...sådär pigg i kroppen är jag inte efter 4 dagar kan jag säga.


Några timmar senare, heeeeelt slut.
Sticker in och tar lite fika. Tog ju fram en låda kärleksmums i morse.
Men TACK ungar, för att ni sparat en bit till mamma!!!
Var på Hornbach och klippte till 4 portaler av en armeringsmatta.
Såhär nått ungefär...med brundbetsade stolpar som förstärkning blir det kanon.
Att sätta sig i pergolan och vänta på att det ska sluta regna. Så oerhört naivt...det slutade ju aldrig. 



Jag skärper anletsdragen i 1 sekund och tar en selfie...
Sen slappnar jag av och låter ansiktet spegla den oerhörda pigghet jag känner inför den här grushögen
...och då råkar jag ta ett kort av misstag.
Provlägger, testar och är kreativ. 
 Just då, mitt i detta arbete, skriver en fin vän att hon har massa växter i sin trädgård som jag kan få komma och gräva upp, stora fina växter. Och bara för att det är något fel på mig, i huvudet, tackar jag omedelbart ja och slänger mig iväg för att gräva upp buskar och smärre träd.
Precis vad min kropp skrek efter, mer gräva!

Ser ni spaden? Japp...det var mycket grönska jag fick.
Om det fanns fästingar där?
Jo.
Om det växte brännässlor som slickade mina bara ben?
Ja.
Om jag rev upp mig så att blodet rann på smalbenen?
Hurså?
Transformers, i folkmun kallad Clio
Mask!
Och nej, grushögen är inte helt borta än. Jag håller på. I morgon blir det final. Och sen vankas en vecka i Almedalen innan jag bjuder på fantastiska Före-Efterbilder från trädgården!
För nu börjar jag se ljuset. 
Kan vara att arbetet har ett slut, kan lika gärna vara att jag håller på att dö av grävning.