Sittplatser

Platser att spendera lugna stunder på under semestern:

I korgstolen under flädern

På den vita soffan mellan kätterrosor och stockrosor

I den flagnade stolen bland krolliljor, mina absoluta favoriter.

Sen återstår bara att se hur mycket lugna stunder det blir på min semester.
I morgon jobbar jag sista dagen!

Trädgårdsgång för Dummies

Jo, det är sant. Vi har gjort det igen. Vi har än en gång med glatt humör kläckt idén att gjuta oss till framgång. Och det med förra gången fortfarande färskt i minnet...

Nåväl. Här kommer storyn.

I februari hittade vi 3 pallar tegelsten för ett fyndpris...trodde vi innan vi under två dagar med tillika antal dagar för att hyra släp kört i snigelfart de 6 milen tur och retur 5 gånger i snöstorm på igenyrda vägar.

Plocka, plocka, plocka, plocka. Två åt gången med isiga fingrar.

Alla stenarna satt fastfrusna i varandra
och fick sparkas loss.

Det var verkligen jätteroligt att plocka på och av de här, verkligen.

Under hela våren gick vi sedan och funderade, vridde och vände på hur vi skulle anlägga de där 20 meter x 2 trädgårdsgångarna vi ville ha. I marken finns massor av gamla rötter från sedan tidigare nedsågade träd. Dessutom har vi obefintligt med tålamod och vill att gångarna ska ligga där i en fingerknäppning. Rejält och riktigt förarbete är alltså inget för oss när det kommer till att anlägga plattor.

Vi började med att lägga upp den, rätt och slätt rakt på gräset. Och det blev inte så tokigt, faktiskt. Hyftsat jämt och där det vippade pillade vi in lite sand.

Jag ville ju ha mossan kvar också, även om jag insåg att det inte skulle hålla.

Men sen hittade jag på att vi skulle ha pergola med tak längst med de båda gångarna. Då var de på tok för smala. Därför spenderade jag 2 helger med att flytta ut alla sten så att bredden blev ca 1,5 meter. 

Och sedan fortsatte jag denna geniala plan med att blanda betong och hälla i hålrummen, med stark influens avbilder på Pinterest, där allt är snyggt och lätt, förför allt snyggt. (Alltså måste det vara fejkade bilder som omöjligen kan vara på riktigt, i alla fall inte där de gjutit betongplattor direkt på marken!)

Först testar jag, och det är här någon borde gå fram och hälla den där spannen över huvudet
på mig, så att det tog slut där.
Men det var det ingen som gjorde...

"Barn gör inte som man säger, barn gör som man gör"
Gode Gud, låt inte det där vara sant.

Och därmed inleddes den stora betongblandningen på Villavägen 3. Åtskilliga helgen och kvällar kunde man höra den lilla, lilla borrvispen blanda till otaliga hinkar med betong av det outtröttliga paret som till sist fick sina ryggar totalförstörda.

Inte ens här fattar jag att det är pinsamt att verkligen rigga ett kort på det här utan tycker att
"Det här blir ett bra minne".

Det blev fult med den grå betongen mot den fina tegelstenen så det löste jag lättvindigt
med att ösa på lite sant.
Visst är jag ett geni!

Och så, efter att ha blandat och hällt ut 620 kg betong, med den lilla, lilla borrvispen, (mer än det på bilden nedan) ser jag det uppenbara...det är jättefult.

Då påbörjas en kamp i huvudet på mig.

"Men för hel-te vad det ser ut!!"

"Neeeej då, det här bli bra. Kom igen nu, detta blir bra"

"Men seriöst, nej, det ser inte klokt ut."

"Jodå, ös på lite mer sand ska du se att det fixar till sig"

"Nej...det här går inte"

"Men förstår du hur mycket jobb det skulle innebära om..."

Tjoflöjt, där bröt jag ryggen.

Det är roligt att åka till tippen.
Vad kul att jag fick ihop ett helt släp
med betong med gräs i och förstörda tegelstenar.

Och så fick jag spendera ytterligare 2 dagar med att lägga tillbaka alla stenar till den smalare modellen och skippa tanken med pergola och tak. Därtill var gräset helt förstört bredvid efter att ha legat begravt i betong under några veckor så det vara bara att så nytt.

Det finns en liten bit av den smala gången kvar, som jag inte hann flytta runt, och där har det faktiskt satt sig toppenbra. Plattorna ligger stenhårt fast med lite gräs mellan, precis som jag vill ha det.

Om jag någonsin så mycket som nämner att vi har en genial idé med att gjuta något igen, skjut mig.

En söndag med möbelpolish och finlir

Det har varit fantastiskt väder de sista veckorna vilket resulterat i att innanmätet på Villavägen sunkat ihop ordentligt. Ett par förlåtande svängar med dammsugaren är allt som bjudits på flera veckor. I dag vräkte regnet ner varvat med en och annan åskknall så då kunder vi helhjärtat ägna oss att putsa upp inredningen igen.

Och så fick man lite inspiration för finlir, som att äntligen sätta upp tapet på insidan av ett köksskåp.

Före

I valet mellan Alexander Beauchamp och William Morris segrade den senare.

Efter

Mormors cykel

När mormor var 16 år lyckades hon spara och arbeta ihop pengar till sin första cykel, en röd Monark. Hon berättade för mig hur glad hon var över den, hur hon susade hem efter arbetet på sin fina cykel. Den värnades ömt i alla år, smordes och putsades. Allt i originalskick.

Jag fick låna den där ibland, när vi cyklade runt vid Hornborgasjön där mormor bodde. En fantastiskt cykel att ta sig fram på, stor och mjuk.

När mormor gick bort för 6 år sedan fick jag cykeln. Jag vårdar den lika ömt och vågar såkart inte använda den till vardags, det hade varit förödande att bli av med den! Den här sommaren får den fungera som vackert smycke i trädgården, lutad mot en av de knotiga äppleträden.

Livet är en fest, en tung en.

Jag har en ovana att systematiskt gå in på blocket och söka på "Bortskänkes" Man vet ju aldrig, det kan ju dyka upp något bra att ha som man inte egentligen hade tänkt köpa just nu men som ändå är toppen att kunna få!

Som i gårkväll. Då hittade jag en stenmur, med stenar tillhuggna på 1930-talet, vilka bortskänktes bara ett kvarter från oss.

Så nationaldagen har varit ett tungt firade. Säkert 8 meter stenmur hemsläpad och hjälpligt uppallrad i väntan på att komma till sin rätt. Tänkte sätta upp ett par nya rabatter av dem i höst.

Vilket fynd! Vilken fest!

Och sedan förtjänade jag att singla ner i gräset och vila ett slag, innan gräset skulle klippas...

Månskensbönder

Våra små kycklingar växer och frodas. Inte så konstigt med tanke på att Klas står och tillagar buffé för hönor varje kväll. Jösses så han fjäskar med de där. Ger kaninerna en näve pellets liksom mest i förbifarten innan han nyförälskat sjunker ner hos fjäderfäna som trängs för att sitta på hans axlar.

De största hönorna, Sussex, har vi sålt alla tillsammans. 1 tupp och 3 hönor blev det. Svårt att sätta ihop med de nya små, de fick sig rejäla nyp innan vi fick skrida in och rädda dem. Så de fick flytta till bondgård. Bland de som är kvar blir det troligen 3 tuppar som alla får flytta om några veckor:  Stanna för evigt ska de sista 4 hönorna, alla av olika ras.

R.I.R
New Hampshire
Orpington
Welsumer

Lite som att ha bebis (ar). De växer så fort och vi suktar över gulliga bilder från när de var små.

Vad?! Jag tittar bara!

Starsky and Hutch

Jag ska bli djurskötare när jag blir stor...och ballerina på is...och snickare.

Sussexen flyttade till (riktig) bondgård förra veckan, där tuppen får ha livet i behåll...

"Tjaaa, koooom då...."

Hönscirkus på Villavägen

Given profilbild på fejjan!

Ingång bakvägen

Vår gård har två ingångar, en med grindstolpar och lite pyntade krukor. Lite förväntat och mainstream.
En annan som är full av spänning och kräver att man duckar för blommande träd och väjar för brännässlor.

Det är en ynnest och en lycka att få smyga sig in bakvägen till vår tomt. Ungarna tar det för givet och jag blir nästan sur på dem för att de inte förstå det stora och unika i att ha en sådan här väg!

Vi smyger in och jag utbrister entusiastiskt:

-Visst är det mysigt ungar??!!
- Mmmm...får vi spela?

Otacksamma ungar. Jag tänker i alla fall låtsas att det bor tomtar och troll bland stammarna.